Äntligen!
Kategori: Allmänt, norge, sjuksköterska, sverige
Efter snart 2 x 14 dagar i Oslo för ett nytt bemanningsföretag, vågar jag säga "äntligen har jag hittat Det Norgelandet som kollegor pratat så gott om".
Första resan i september fick jag inbokat en 4-5 vakter i över första helgen i förväg- alltid lite nervöst att inte veta hur mycket man får jobba. Men hade is i magen, och innan 3 dagar hade gått hade flera vakter till trillat in, och när jag reste hem efter 13 arbetsföra dagar senare (som jag inte reser på), hade jag arbetat 13 vakter (1 dubbelvakt), 0 nätter. Fick naturligtvis en helt obegripligt bra lön för detta. Precis i min smak. Det bästa av allt var att 9 av dessa vakter var på samma avdelning, en gynekologisk kreft- sengepost. Denna skrämde mig otroligt innan jag kom dit, och diagnoserna, ja, de gör ont långt in i själen en del gånger. Kvinnor, ibland yngre än mig själv, men oftast äldre, men den ena cancer-diagnosen dystrare än den andra. Men. Som tur är den ordinarie personalen helt fantastisk. Trots att de ständigt har många "extravakter" dvs sjuksköterskor från olika bemaningsföretag, så är de väldigt måna om att ta hand om oss och visar tålmodigt det som vi saknar kunskaper om. Personaltätheten är... tät och man värderar verkligen från dag till dag viken patient som kanske till och med behöver en fast-vakt, dvs en sjuksköterska reserveras på bara den patienten. Finast av allt är nästan att en yngre patient som varit inlagd sedan i somras får en sjuksköterska som följer med henne hem till sin familj ett par em/kvällar i veckan, även på helgen. Nu har jag ingen erfarenhet av onkologi i Sverige, men undrar om det verkligen skulle gå till så där.
Oftast har jag ansvar för 2-3 patienter, och det är helhetspleie som gäller. Dvs medicinering, omvårdnad, sårstell, vätskebalanser, infusioner osv. Endast en gång har jag haft en riktigt stressig vakt, och då blev det övertid naturligtvis. Övertid som i 50 % av timlönen, och inte 45 min till nåt pluss-saldo på årsarbetstidskonto. Då var vi kort om folk och jag hade 3 + (2) patienter (stod "bak" en hjelpepleier), och ALLT strulade. Sånt som händer.
Som det ser ut nu blir det 11 vaker denna resa, lite väl i underkant, men är ändå otroligt nöjd då jag hade dessa inbokade på samma sengepost sedan tidigare (chefen var så nöjd att jag fick en post-it med vakter redan innnan jag reste hem förra gången). Den finska killen jag bor med har haft mer otur, han jobbar av någon anledning bara på Riksen och jobbade inte en enda dag förra veckan. Led verkligen med honom. Jag får krupp av EN ledig dag här.
Men livet i Oslo... ja. Delar lgh med 2 andra, går oftast bra, men väggarna är tunna som wellpapp, och jag försöker ständigt ta hänsyn vilket blir lite ansträngande i längden. Idag är jag helt ensam i lägenheten för första gången på 11 dagar. YEAY! Det har regnat sedan jag kom hit i princip, så är dålig på att gå utanför dörren. Aktar mig för butiker, finns ändå mest svenska butiker här ( med typ bara svensk personal i ) men norska priser (say no more). Idag är dock planen att utforska stan lite mer. Grunerlukka, (ja, svenskkolonin här i Oslo), lär vara mysigt. Ser lite fram emot nästa resa för då antar jag att det är julmarknader och annat mys lite här och var.
Nu återstår bara att se om de betalar ut min reseersättning denna gång, är lite irriterande att tjata om det, men vi får se. Och sista slanten från sommaren i form av retroaktivt för juli-aug hoppas jag kommer i november. Räknar dock med att de strular.
Okej, så hittilis: Bemaning v/s direktanställd 1-0.
