Det jag gillar med att arbeta i Norgelandet
Kategori: Allmänt, norge, sjuksköterska
Nu har jag varit i Norgeland 15 dagar, och 20 dagar återstår. Vi svenskar går och räknar ner och försöker göra det bästa av situationen.
Det jag uppskattar mest med Norgeland, (och säkert hade upplevt på vilken ny arbetsplats som helst) är alla intressanta och spännande livsöden jag får chansen att få berättat för mig. Jag blir varm i hjärtat bara av att tänka på dem. Ta t.ex den manliga Pakistan-härstammande hjelpepleiern i Oslo. Han hade ett hjärta av guld. Förutom att han var fantastisk mot patienterna på sjukhemmet han arbetade natt på, hade han en fantastisk inställning till livet. Han menade att böcker bidrog till att livet var värt att leva. Att om man bara arbetade så utvecklad man inte sitt sinne. Till vardags var han en helt vanlig familjefar med ett antal barn att försörja och skjutsa runt till olika aktiviteter, men han var också iman i sin moské, som han spenderade varje lördag i. Han berättade också att han skrivit ett antal islamska böcker som tydligen blivit ett vanligt undervisningsmaterial i hela Norge.
Här har jag också träffat på ett antal öden. Ta tex den alltid så uber-glade killen V, som förut arbetade som ambulansförare i sitt hemland Slovakien. Så flyttade han till Norge med sin hantverkar-far, lärde sig hjälplig norska och arbetar nu som hjelpepleier på sjukhuset. Den killen jobbar hårdast av alla, och vi svenska vikarier får tjata på honom för att han ska ta lite paus ibland. Eller T, som tog sina barn och flyttade till Norge också från något land i Östeuropa, där hon förr bedrev barnhem och helt ensam skötte detta, och de 30 barn som bodde där. I norge blev hon sjuksköterska, och en av de snällaste jag mött.
Och alla patienterna sen. Jag fullkomligt älskar att låta patienterna berätta om sina liv. Många har berättat att de arbetade i Sverige på 70-talet, för då var lönerna bättre i Sverige. I vissa fall har det varit svenska patienter, som träffat sig en kæreste, och helt sonika flyttat hit.
