Norsk byråkrati och en storhelg till som försvinner i tomma intet
Kategori: Allmänt, norge, sjuksköterska
Det här är ta mig tusan sista storhelgen jag arbetar. Vet inte vad som har hänt, men jag har på sista tiden kännt en sorg över alla helger som jag glömt hur man firar. Har nog jobbat varje midsommar sedan 2004, i de flesta fall helt frivilligt. För att slippa fira midsommar som andra i min ålder firar midsommar. Men iår ångrar jag det. Och även ett flertal jular, nyår, alla påsker sedan 2009. Kristi Himlar och Pingster som egentligen är rätt meningslösa, men som ändå ger "vanligt folk" en sammanhängande ledighet som ger möjlighet att göra något skoj, kanske campa, innan sommarsemestern drar igång. Jag har ett mål just nu, och det är att "frilansa" i Norgeland, välja mina arbetspass nogrannt efter hur mitt liv ser ut, och vänta in skrällen, dvs, antingen vinna på Triss (det förutsätter iof att man ibland köper Triss), eller vilket har större sannolikhet, få ett dagtids, måndag-fredag-Svensson-arbete.
Idag känner jag mig nästan ledig, men sanningen är att jag faktiskt gått av efter två nätter. Hjärnan går på högvarv, och jag undrar när den ska sluta göra det. Kunde bara sova en 4 timmar igår, vilket naturligtvis inte är nog mellan 2 monsternätter. Och idag, ja, det gick pinsamt lätt att stiga upp efter 4 timmars halvorolig dvala/sömn. Men ändå var det lätt att svara "Nej tack" på erbjudandet om en kvällsvakt ikväll. Nä. Det vägrar jag bara. För ska man arbeta på en avdelning med potentiellt 17 patiententer i en grupp, eventuellt medicinpatienter, som jag kan sådär, så vill det till att hjärnan är rätt skärpt. Och det är den inte efter två jobbnätter. Som för övrigt får Sverige att verka angel-like, arbetsmiljö- och patientsäkerhetsmässigt. Vad sägs om att dela 17 medicinlådor, med "kardex", dvs medicinlistor, handskrivna, av först en läkare. Sedan eventuellt skrifligt kopierade, säg, att man ska skriva av en 20 st läkemedel för hand, mitt i natten när hjärnan är som mest bright... Ja menar, hur mycket fel kan det inte bli? I natt slapp jag "kopiera" en Kardex själv, men likväl fylla på i princip tomma lådor med läkemedel sorterade efter Atc-kod, inte efter alfabet. Ja. Det tar sådär 4 timmar. Därtill en miljon antibiotikor. Norrmännen verkar inte bedrivit en "säker antibiotika-användning" kampanj, och inte heller räds de hoten om MRSA. För i princip alla står på antibiotika. I dubbel dos jmf med Sverige. Därtill naturligtvis det sedvanliga, tillsyn varannan timme av alla patienter, och omvårdnad på de som behöver, räkna vätskebalanser och inte att förglömma, dokumentera i ett väldigt märkligt datasystem.
Anyway. Mina timmar har spenderats till att upptäcka att jag inte fick med A1 i mitt Skattekort, trots att jag visade det på Skatteetaten. Så nu pågår en krånglig byråkrativ dialog. Förhoppningsvis får jag väl tillbaka de dryga 7% i trygdeavgift som dragits av min lön på något sätt, antagligen i deklarationen. Och sen kom lönespecen från bemanningsföretaget för maj. Det visade sig att de lagt till en nolla på ett rese-utlägg och därför får jag ett par tusen för mycket. Vilket jag dessvärre var ärlig och ifrågasatte. Först ville de att jag skulle betala in det på giro till dem, vilket jag vägrar. Jag spenderar inte timmavis på bankbesök, och hög avgift för utlandsbetalning, för ett dem har gjort fel. Så de drar det på nästa lön. Kommer ju troligen inte jobba mer för dem, så det blir väl att det dras på Semesterersättningen (man får 12% tillbaka i juni året efterpå). Så... om man låtsas att det inte finns någon semesterersättning i Norge, så går det ju lite jämt ut, en lön på ca 19700 SEK känns ju rätt najs för 70 arbetade timmar, på 14 dagar. Boende och resa betalt, givetvis. Men de arbetsförhållandena kan inga pengar i världen ersätta...
Nu återstår det bara att krångla med reseersättningen för denna resan. Och all övertid jag arbetat hittils. Inte så lätt när jag i två veckor bara jobbat helg, kväll och natt. Datasystemet för detta lyckades jag inte reda ut, så det får löneassistenten fixa åt mig, trots att hon inte verkar vara så glad i det. Men men. Det löser väl sig.
Nu ska jag åka till Heddals stavkirke och turista lite med min kamera. Passar på när jag har bilen. Nästa gång blir det troligen bussen. Orkar inte köra igen. Men det gör ont i min plånbok, för nu har jag bara behövt köpa lite mjölkprodukter och grönt.
