Sträcker på mig av stolthet
Kategori: Allmänt, norge, sjuksköterska, sverige
Det är lätt att se sin egna värld som den bästa, att inte acceptera att det finns flera olika sätt att göra något på, men det här vågar jag ändå sticka ut bröstet och känna mig riktigt stolt över.
Svenska sjuksköterskor! Vi arbetar efter etiska och moraliska riktilinjer. Vi sätter patienten i fokus och vågar protestera när vi inser att patientens bästa inte tillgodoses. Vi är duktiga på att arbeta efter vårdens hörnstenar, som jag själv tyckte var väldigt tråkiga i det eviga studerandet av Vårdvetenskap, just därför att de alltid varit så självklara för mig. Hälsa. Välbefinnande. Lidande. Och så vidare. Vi sörjer för att omvårdnaden kring patienten blir värdig och respektfullt utförd. När livet tagit slut sörjer vi för att patienten tas om hand med respekt och värdighet. Vi finns där i de funktioner som patienten förlorat. Vi har stora kunskaper kring sängliggandets komplikationer. Vi besitter god kompetens i användandet av läkemedel och medicinsk-tekniska produkter. Annars skaffar vi oss den. Vi har goda kunskaper för att skydda oss själva för risker i arbetet, om det så gäller att skydda oss i ergonomiska situationer, efterfråga sticksäkra produkter, eller att skydda vår yrkeslegitimation genom att säga nej när vi inte känner att vi besitter kunskapen i tillräckligt stor utsträckning för att utföra en handling, tex ge ett läkemedel. Vi hjälper varandra när vi ser att kollegan har det tungt. Vi släpper det vi har i våra händer när något akut inträffar tills vi vet att situationen är under kontroll. Vi är pålästa på sjukdomar, rimliga konsekvenser och behandlingar. Och vi ser när det är rimligt och orimligt. Och vi vågar ifrågasätta. Och vi vågar fråga patienten vad den egentligen vill, och försöker vara "patientens advokat" mot övriga i vårdteamet, tex läkare, biståndshandläggare etc.
Det sker så mycket saker här som jag blir så ledsen över. När akutlarmen ringer är det vi svenskar (och dansken) som springer. Sjuksköterskan som ansvarar för patienten vägrar släppa sitt pappersarbete och bidra med sin kompetens eller extra den arm som behövs. När vi har lite att göra och ser att någon annan har mer, släpper vi kaffekoppen och erbjuder en hjälpande hand. Norrmännen sitter kvar. Och vi är stolta nog att ta emot den när någon erbjuder. När patienten ligger för döden och inte längre är kontinent, ser vi till att patienten och dess säng är så ren som möjligt. Norska kollegan menar att "äsch, det kommer ju ändå hända igen, det är inte lönt att tvätta rent". Vi tänker på förebyggande arbete, vi gör allt i vår makt att förebygga tex trycksår, och vi efterfrågar hjälpmedel som kan hjälpa patienten, tex glidlakan, kilkuddar och hälskydd. Norrmännen dokumentererar inte ens de redan uppstådda. Vi blir ålagda av de norska kollegorna att ge blod till patienter utan identitet, id-märka dementa patienter utan legitimation, ge cellgifter trots att vi helt saknar kunskap, sköta V-Pap-maskiner trots att vi inte fått upplärning (och skickas att ringa efter hjälp på andra sjukhus när personen i fråga besitter kunskapen själv). Och vi vägrar. När det en dag plötsligt skulle utföras en smärtsam sternal-punktion på två olika multisjuka äldre var det INGEN av de ansvariga norska kollegorna som protesterade, eller ens ifrågasatte varför denna skulle utföras, och vad den potentiellt skulle kunna hjälpa patienten med. De norska kollegorna är närmast besatta av att utföra tex Cvk-skötsel och kateteriseringar!? sterilt. Men verkar ha glömt alla andra instruktioner i deras motsvarighet till vårdhandboken. De kan gladeligen ge en injektion med patienten sittandes, med en 5 ml spruta, utan att kolla backflöde, och sen inte stänga kranarna. För det viktigaste av allt är ju ändå den sterila inpackningen som inpräntas i alla från dag ett.
Nu hoppas jag verkligen att detta är något specifikt och unikt för just detta sjukhus, och att det är en kultur som fått fäste just här, och inte någon annanstans i Norgeland. För annars vill jag inte skriva under på att Norge är ett sånt himlans fantastiskt land att arbeta i som mina svenska kollegor envist vidhåller vid utåt sett, i pressen tex.
